Jag har då börjat bli lättskrämd ute i skogen, efter att ha bott ett par år i stan.
Denna kväll tog jag med Milou ut i månskenet och började gå en bit ut i skogen utan någon extra lampa. Vi njöt av snön som glimmade under ljuset. Tio grader kallt och träden knakade så det hördes lång väg. Knakande under skorna.
Så knakar det plötsligt till i buskaget bredvid oss. Ett djur hörs röra sig bort och fly, men så stannar det plötsligt upp och blir knäpptyst igen. Jag misstänker att det vädrar och lokaliserar oss. Var vi är och vilka vi är. Så hörs djuret igen, men nu rör det sig mot oss! Är det en älg, eller bara ett litet rådjur? Skogen knakar och ljudet spelar runt. Milou stannar upp och jag likaså. Nyfikna, men smårädda. Jag fegar dock ur och väljer gatan genom byn istället. Så eventuellt har jag blivit skrämd av ett oskyldigt litet rådjur, söt som få, denna kväll så pass att jag inte vågade gå något mer i den djupa skogen, ironiskt! Ragna, skärpning...
I vilket fall en riktigt mysig kväll, efter en underbart solig senhöstdag.
Älskade kung Bore, välkommen hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.