Jag är sämst på att ta bilder medan jag jobbar, just därför att jag vet att den underbart vackra tjärnen mitt i myren, som speglar morgonsolens strålar inte riktigt gör sig på ett kort taget med mobiltelefonen. Eller den storslagna utsikten från en liten klippavsatts på en brant inte ger samma djup i en halvgrumlig bild med B-kvalitet. Nu tar jag dock och laddar upp några av de få som jag tagit i sommar.
Mestadels så röjningsplanerar jag tallbestånd, men en dag fick jag glädjen (jajjemen!) att gå i ett stort contortabestånd. Vad är så bra med det då, undrar du säkert. Jo, en riktigt stekhet dag så är det hemskt att gå med långärmad tröja om man går mycket, och går man i linne så rivs armarna tillslut upp totalt av de vassa tallbarren. Jag som dessutom börjar bli lite allergisk ser ut som om jag har en miljon myggbett på mig då jag väl trillar ut i beståndskanten. Controta därremot sticks inte alls, utan är mjuka och goa som små nallebjörnar, och luktar dessutom citrus och riktigt gott. Beståndet jag inventerade var även ett av de vackraste och rakaste contortabestånd jag sett, vilket fick mig ändå mer positiv just denna dag.
Loova vätar ivrigt på att jag ska packa på mig mätstav, snttselband, GPS, karta och anteckningsblocket.
Idag var vi på ett ställe långt bort från bilvägen, och fick gå en bra bit ut över en myr och vidare. Myrstackarna i området är söderrivna. Vilken björnmyr, tänker jag och Loova drar mig till en mörk fläck. Färsk björnskit... Jag kollar vidare och ser spår i den mjuka mossan, just mot beståndet dit vi skulle. Dom var verkligen inte gamla, kunde jag konstatera medan Loova ivrigt nosar sig fram och rullar runt i doften. Vi fortsätter att gå, rätt så högljutt. Beståndet är uppdelat i två ytor, och över den andra ytan kraxar ett tiotal korpar. När vi har inventerat den första ytan så börjar något konstigt låta där bortifrån. Två gånger hör jag det och om det var en konstig fågel som, eller en björn som "ropade" vet jag inte, men den de få hektaren som var kvar fick förbli oinventerade även efter detta besök. Med bara någon meters sikt så käns det dumt att ta onödiga risker som kan resultera i att man ordagrant skiter ner sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.