I helgen var jag med pappa och AnnaKarin upp till Aha och jagade. Det var så underbart vackert med all snö och ljuset, som en magisk februaridag i november! Långt, långt ut i skogen känns livet så underbart. Jag släpper allt annat för ett tag och fokuserar på att njuta allt vad jag kan av nuet. Laddar kroppen med glädje och spar fina minnen som en liten dos extra energi i bakfickan att ta fram då jag behöver det som mest. En vacker plats att drömma min bort till i tankarna.
Ryggsäcken jag bär på just nu i livet är lite för tung för mig. Benen orkar inte så mycket och jag måste stanna och vila rätt så ofta. När jag ger mig ut i skogen så får jag för ett tag ställa av mig säcken i skogsbrynet. Genast så blir det så mycket lättare att gå. Då jag vänt om och går tillbaks så står den tunga säcken och väntar på mig. Motvilligt så tar jag på mig den igen. Jag är kanske inte så stark, men jag är tjurig som tusan, så jag tragglar på.
För varje gång jag har fått ställa av mig säcken där i skogsbrynet så får jag tid åt att hämta energi. Säcken blir aldrig lättare, men jag blir sakta, sakta starkare. En dag har jag tänkt bära den tunga säcken som om den inte vore någonting. Jag ska kunna springa upp för berg med den.
Ryggsäcken jag bär på just nu i livet är lite för tung för mig. Benen orkar inte så mycket och jag måste stanna och vila rätt så ofta. När jag ger mig ut i skogen så får jag för ett tag ställa av mig säcken i skogsbrynet. Genast så blir det så mycket lättare att gå. Då jag vänt om och går tillbaks så står den tunga säcken och väntar på mig. Motvilligt så tar jag på mig den igen. Jag är kanske inte så stark, men jag är tjurig som tusan, så jag tragglar på.
För varje gång jag har fått ställa av mig säcken där i skogsbrynet så får jag tid åt att hämta energi. Säcken blir aldrig lättare, men jag blir sakta, sakta starkare. En dag har jag tänkt bära den tunga säcken som om den inte vore någonting. Jag ska kunna springa upp för berg med den.
Jag gick med Loova och fick faktiskt se älgspår som hon följde fint en bra bit. På söndagseftermiddagen fick vi även se ko och kalv, men då var Loova inte med. Kul som rackarn att smyga på i vilket fall! Jag känner mig inte erfaren nog att våga skjuta i löp mitt i skogen, och när jag fick älgarna att stanna så hamnade kalven precis framför en liten grankvist precis där jag ville att skottet skulle sitta. Nå, med en djup suck fick jag se älgarna skutta vidare i skogen. Även om det var lite tungt just då att ha avstått en eventuell skottchans så kändes det bra. Är man osäker så ska man inte skjuta och ett oavlossat skott orsakar inget onödigt lidande hos varken älgar eller jag själv.
Ser jag farlig ut nu?
Loova sticker iväg en sväng i spår gjorda för någon timma sedan, spännande!
Jakten är avslutad och jag traskar tillbaks till den varma lilla stugan och möts av en vacker solnedgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.