Igår då jag var på skidspåret ösregnade det och jag kan erkänna att det var rätt så motigt att ta sig ut. Snön var dock fortfarande kall och vattnet frös, så det blev riktigt superföre. Dessutom inte så mycket folk i spåret. Bra grepp för skejtskidorna men även bra glid. Härligt, så fort de första skejtskären var tagna så glömde jag helt bort att det regnade.
En vecka kvar till julafton och jag funderar på ett mål. 10 mil innan jul, kan det vara realistiskt? Med mitt schema så innebär det att jag måste åka rätt så mycket då jag väl masar mig dit.
Idag var jag ut igen och tog sässongens hittils längsta pass, 17 km. Jag glömde dock som vanligt drickaflaskan och fick ge mig, då jag sedan tidigare långturer med vätskeslarv vet att jag annars ligger som en klubbad säl resten av dagen. Vatten är viktigt.
Tävlingshjärnan går igång och det ska vara en snabb en för att dom ska få åka om mig, annars taggar jag till och håller rygg lagom till att jag kan åka om. Jag har varvningen som mål, där får jag pausa och släppa vidare de som jag hakat på. Nu är ett varv på spåret bara 2,7 km, vilket är rätt så lagom för att köra så. Är det för långt så hinner jag ju dräpa mig!
Nu är jag i vilket fall trött!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.